Ut

Un artíkolo de la Vikipedya, la ansiklopedya líbera

El Ut (farsi: بربط barbat; árabo: عود ʿūd; somalí: cuud o kaban; asirio:ܥܘܕ ūd; turkano: ud o ut;[1] grégo: ούτι; azeri: ud; ivrit עוד ud; armenio: ուդ) es un instrumento de kuédra el kualo dio orijin a el laúd evropeo. Tiene forma de pera, una kaja de resonansia má grande ke los evropeos, un mástil má chiko i sin trastes. Se uza en la musika del Medio Oryente, del Maghreb i de Afrika Oryentala.


Orijin del su nombre[trocar | trocar el manadero]

La palavra "Ut" esta derivada del biervo árabo العود (al-ʿūd, literalmente "la madeira") afilu investigasiones resyentes echas por Eckhard Neubauer paresen deskuvrír ke ʿūd es una versiyon arabisada del biervo farsi rud[2], ke sinyifika kuédra o "instrumento de kuédras". Gianfranco Lotti opina ke la denominasiyon "madeira" orijinalmente implikó relasiones despektivas, déke la músika enstrumentala se tinía defendida en el antiko Islam. Los evropeos deskuvrieron el Ud durante las Krusadas i lo yevaron a Evropa. El nombre de este instrumento (ke en las linguas evropeas tiene el artíkolo al- árabo) es luth en fransez, laute en almán, liuto en italiano, luit en olandez i laúd en kastilyano. La palavra "luthier", la kuala signifika "favrikante de enstrumentos de kuédra", deriva también del biervo fransez "luth".

Musikos en Aleppo. Anyo 1915.

Lista de famosos tanyedores de Ut[trocar | trocar el manadero]

Arabia Saudi[trocar | trocar el manadero]

Arjelia[trocar | trocar el manadero]

Ayifto[trocar | trocar el manadero]

Djordania i Territorios Palestinos[trocar | trocar el manadero]

Emiratos Arabos Unidos[trocar | trocar el manadero]

  • Ali Bin Rogha

Estados Unidos[trocar | trocar el manadero]

Tanyedores Amerikanos de orijin Armenio:


Gresia[trocar | trocar el manadero]

Indonesia[trocar | trocar el manadero]

  • Ahmad Firdaus Baragbah

Iran[trocar | trocar el manadero]

  • Hossein Behroozinia (1962–)
  • Arsalan Kamkar (1960–)
  • Mansour Nariman (1938–)
  • Mohammad Delnavazi (1954–)
  • Mohammad Firoozi (1957–)
  • Ahad Goharzadeh (1958–?)
  • Jamal Jahanshad (1948–)
  • Yousef Kamoosi (1902–1987)
  • Mohammad Khansarian (1948–)
  • Hasan Manoochehri (1934–)
  • Shahram Mirjalali (1959–)
  • Akbar Mohseni (1911–1995)
  • Abdulvahab Shahidi (1921–)
  • Nasrollah Zarrinpanjeh (1906–1982)

Irak[trocar | trocar el manadero]

Ut enel Muzeyo Mevlâna de Konya

Israel[trocar | trocar el manadero]

Kanada[trocar | trocar el manadero]

Kuwait[trocar | trocar el manadero]

  • Ibrahim Tami
  • Bader Hamdan
  • Hamad Bo Resli
  • Jarah Al Hadari
  • Fozi Al Lenqawi
  • Salman Al Ammari
  • Salah Hamad Khalifah
  • Yousef Al Motref

Libanon[trocar | trocar el manadero]

Malasia[trocar | trocar el manadero]

  • Zulkarnain Yusof

Marroko[trocar | trocar el manadero]

  • Tarik Banzi
  • Ahmed El Bidaoui
  • Said Chraybi
  • Driss El Maloumi
  • Armand Sabach

Ostralya[trocar | trocar el manadero]

Reyno Unido[trocar | trocar el manadero]

Somalia[trocar | trocar el manadero]

Sudan[trocar | trocar el manadero]

Suria[trocar | trocar el manadero]

Tunesia[trocar | trocar el manadero]

Turkiya[trocar | trocar el manadero]

Yemen[trocar | trocar el manadero]

  • Abu Baker Salem
  • Ali Alanisi
  • Ahmed Fathy
  • Ali Einaba
  • Alshameeri
  • Fasel Alawei
  • Fuad Alkibsy
  • Najiba Abdullah
  • Jamil Ghanim (Yemen/Baghdad)
  • Karama Mersal


Otros:

  • Yuji Tsunemi (Japan)

Referensias[trocar | trocar el manadero]

  1. Güncel Türkçe Sözlük'te Söz Arama
  2. Douglas Alton Smith. A History of the Lute from Antiquity to the Renaissance. p. 9. Lute Society of America (LSA), 2002. ISBN 097140710X.


Ver endemas[trocar | trocar el manadero]

Atamientos eksternos[trocar | trocar el manadero]